21 mars 2015

Nu är min första period av praktiken avbockad och jag har fyllts med så många tankar. Det är mycket jag inte kan dela med mig av på grund av sekretess så det sparar jag i mitt huvud. Däremot är det vissa tankar som jag snart exploderar av. Världen är en skrämmande plats att växa upp i och många människor gör den ännu mer skrämmande. Till och med svår att leva i ibland. Jag, som just nu utbildar mig till lärare, ska öppna upp en ljus och bra framtid för barn som är minst 12 år yngre än mig själv och jag är livrädd. Barnen skrämmer mig, deras beteenden skrämmer mig. I många fall kände jag mig hjälplös och orkeslös när jag var på praktiken. Hur ska jag hjälpa barn att bli bra människor och utbildade när världen stretar emot?