16 februari 2017

Jag har länge försökt förlåta och glömma men jag är fortfarande fast med mina egna tankar och funderingar. Nu slänger jag ut mina tankar och min förlåtelse i cybervärlden i hopp om att det kommer landa hos någon av alla de människor jag skriver till. Mina tankar går tillbaka i tiden ungefär sex år då jag fick mitt hjärta krossat. Någonstans där började jag ställa till det för mig själv och för andra under flera års tid. Jag har insett att på grund av att jag var sårad så sårade jag även andra personer som kom i min väg. Jag gjorde misstag, jag gjorde bort mig, jag gjorde många fel. Det var många saker jag ångrar att jag gjorde men även många saker jag ångrar att jag inte gjorde eller sa.
 
Händelser, situationer, konversationer kan fortfarande spelas upp som i en slags filmscen för mig själv. Ibland skulle jag bara vilja trycka på radera men oftast vill jag spola tillbaka och göra annorlunda. Jag har skrivit meddelanden med förklaringar och förlåtelse till personer men som jag aldrig har skickat. Jag har idag insett att det bara finns en person som ska få min förlåtelse. Det är jag själv.
 
Även att mycket av det som har hänt är som en kniv i min själ när jag tänker på det vet jag också att allt som hände där och då var av en anledning. Hade jag inte varit med om saker och gjort saker då, kanske jag hade gjort det nu. Jag vill ändå skriva ett förlåt och be om en acceptans och förståelse till de personer som kom i min väg när jag var som mest förvirrad och heartbroken. De flesta finns inte i mitt liv längre, åtminstone inte fysiskt eftersom de har gått vidare och lever sina liv nu. Men i mitt huvud och hjärta finns alltid de människorna kvar och det kanske är dit jag skickar detta meddelandet, bara för att läka mig själv. Förlåt för de val jag gjorde där och då men det var endast mitt krossade hjärta som styrde. Just då kunde jag inte se att de val jag gjorde endast skulle göra det värre för mig själv. Just då kunde jag inte se att jag än idag skulle sitta och tänka på de valen jag gjorde då. 
 
Förlåt till dig, förlåt till mig. 
 
 

21 mars 2015

Nu är min första period av praktiken avbockad och jag har fyllts med så många tankar. Det är mycket jag inte kan dela med mig av på grund av sekretess så det sparar jag i mitt huvud. Däremot är det vissa tankar som jag snart exploderar av. Världen är en skrämmande plats att växa upp i och många människor gör den ännu mer skrämmande. Till och med svår att leva i ibland. Jag, som just nu utbildar mig till lärare, ska öppna upp en ljus och bra framtid för barn som är minst 12 år yngre än mig själv och jag är livrädd. Barnen skrämmer mig, deras beteenden skrämmer mig. I många fall kände jag mig hjälplös och orkeslös när jag var på praktiken. Hur ska jag hjälpa barn att bli bra människor och utbildade när världen stretar emot? 
 
 

2014 ett stängt kapitel

Beskriv året med tre ord.
Händelserikt, lärorikt, (känslomässig) berg-och-dalbana

Bästa köpet?
Har inte köpt något annat än mat och kläder tror jag?

Vilka låtar kommer påminna dig om 2014?
Geronimo - Sheppard, I will be - Leona Lewis, The Nights - Avicii

Vart reste du under 2014?
Portugal

Vad var din största tabbe 2014?
Att jag inte gjorde mer roliga saker och levde livet lite mer

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Att jag trivdes så bra på mitt sommarjobb och min flytt till Göteborg

Har du blivit bättre på något?
Laga mat, städa, sluta bry mig om folks onödiga åsikter 

Vad var extra bra med året?
Att jag vågade ta steget till att börja plugga och flytta till Göteborg

Lärde du känna några nya människor?
Ja

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Jobbat natt, flyttat och bott själv, börjat plugga på högskola, hälsat på min bror nere i Portugal.. Är säkert mycket mer men mitt minne är som en guldfisks. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mitt sommarjobb, nya människor som jag har träffat, mina kompisar och familj, en underbar sommar

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att jag blev så oerhört omtyckt på sommarjobbet att de inte ville släppa iväg mig till Göteborg

Största framgång på det privata planet?
Jag har slutat bry mig om vad folk tycker och tänker, jag går min egen väg och lyssnar på mig själv

Vem saknade du?
Älskade farfar och min familj och vänner när jag flyttade

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Resa! Ge järnet när det gäller träningen och fortsätta gå min egen väg!

Tror du 2015 kommer bli lika bra?
Jag tror det kommer bli bättre!

Vad kommer du sakna från 2014?
Ingenting, jag bär med mig allt i minnet som jag vill komma ihåg

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder helt klart

Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Fortsätta kämpa på med plugget, hitta en egen lägenhet, en resa i slutet av sommaren. Annars tänker jag ta allt som det kommer och leva efter det!

Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Tro på dig själv!


Just i detta ögonblick

Just nu är ljusen och adventsstjärnan tänd. Fairytale of New York spelas ur mina högtalare. Jag har julkänsla och hemlängtan ikväll. 94 dagar i Göteborg idag. Jag trivs. Mina förväntningar var skyhöga inför flytten och nytt liv i Göteborg. Än har inget levt upp till mina förväntingar. Men jag trivs. Jag har tagit med mitt gamla liv till en ny miljö och nya människor bara, så är det. Jag längtar efter såna där happy moments som bara får mig att känna att det här är rätt. Jag letar efter den där hundraprocentiga vetskapen att jag gör rätt. Den som man alltid letar efter. 
 
Men jag trivs. 
 
 
 

Ett nytt och stort steg

I 21 år har jag bott i samma hus, gått på samma gator, umgåtts med samma människor. Jag har älskat, blivit älskad. Det är så otroligt mycket som jag lämnar bakom mig men även tar med mig när jag om 4 dagar tar det första och största steget i mitt liv. Om folk hade frågat mig för ett år sen så hade jag utan tvivel i rösten sagt att jag längtade. Idag är jag hemmakär och otroligt fäst vid mina föräldrar och min släkt. Hade man kunnat leva i en bubbla för evigt med sina nära och kära så hade jag valt det idag. Jag blir sentimental, rädd, glad, ledsen men allra helst nervös när jag tänker på att jag från och med nu ska klara mig på egen hand utan all min trygghet hemifrån. Jag ska åka själv till skolan, bo själv, skaffa nya kompisar, leva i en annan stad. Det finns en rädsla över att jag inte ska trivas eller klara av det, att jag kommer vilja flytta hem igen. Det finns ett stort hopp om att allt bara ska gå vägen och att jag ska trivas. Jag längtar med skräckblandad förtjusning. 
 
På fredag är det dags. På fredag blir jag en småländsk Göteborgare. 
 
 

Broken

För 5 månader sen opererade jag korsbandet.
 
 
3 dagar efter operationen var det dags att åka in till sjukhuset och lägga om knäet. Dagarna bestod av värk från helvetet, få timmar sömn, illamående, tårar, panik, ånger, ilska, stillasittande, värktabletter. 
 
 
Efter drygt en vecka efter operationen kunde jag äntligen duscha, med en plastpåse runt benet, en stol och hjälp från mamma. Lättare sagt än gjort när man har benet i 90 graders vinkel och det är omöjligt att räta ut det. Vid minsta lilla rörelse med benet vek jag mig av smärta. Efter ännu en vecka var det dags att ta bort stygnen.
 
 
10 dagar med sprutor för att förhindra blodpropp är inte lätt för en som har sjuk skräck för sprutor. Efter ca 4 veckor med max 3 timmar sömn/natt kunde jag äntligen börja träna lite böj och sträck tack vare att den värsta värken var över och jag kunde äntligen slänga ut stolen ur duschen. 
 
 
Nu väntar ca 1 års effektiv rehab. Förhoppningsvis kan jag börja springa om 2 månader och jag längtar konstigt nog. Operationen har varit det värsta jag varit med om i mitt liv. En smärta man aldrig kan tänka sig, att hålla psyket uppe för att inte bryta ihop när man sitter stilla i en soffa en hel dag med benet i högläge med isförband på för att minska smärtan. Att knappt kunna vicka på tårna förrän man viker sig av smärta, att inte kunna ta morfintabletter för att minska helvetet pga illamående och spyor, att missa alla aktiviteter med sina kompisar.. Listan är lång! Nu har jag träning, dans, fotboll och innebandy i sikte men jag skulle aldrig riskera att jag får operera mig igen. Aldrig!

Looking back

Mars 2009 - fyllde 16 år, tillsammans med Calle, sista terminen i 9an
 
 
 
 
Mars 2010 - shoppade, rockkonsert i skolan, testade snowboard första gången i Hestra
 
 
 
                                                     
 
 
 
Mars 2011 - gjorde min första tatuering, fyllde 18, var tillsammans med Oliver
 
 
 
 
Mars 2012 - supersingel, nedräkning för student och bal, tog körkort
 
 
                                                        
 

Happy birthday

Grattis till mig själv på 20-årsdagen! 
 

Känner bara en massa kärlek

 

Holding out for a hero


Live while we're young


En speciell kärlek

Underbara minne. Klassresan i nian på Öland, då vi satt klockan 5 på morgonen mitt i gatan och spelade gitarr och sjöng. Det som gjorde min fina högstadieklass till något speciellt var att vi var som en liten familj. Vi pratade om allt, vi bråkade, tjafsade, skrattade, älskade och hatade varandra vissa stunder.
 

Breakeven

Det finns många anledningar till varför jag älskar musik. Detta är en utav dem. Älskar covers.
 
 

Fiskarna
19 februari – 20 mars
Inte bara är du ovanligt stark just nu i din sociala närvaro, du är också knivskarp på jobb/i skola, samtidigt som du lockar till dig romantik utan ansträngning just nu. Och det här är bara förspelet. Snart går vi in i din födelsedagsperiod, och du kommer se ett regn av planeter som vill dig väl. Så bara slappna av och njut av din energi just nu – snart blir det ännu bättre.

Mest romantiska dagar: 12, 14 & 16februari
Lyssna på: Taken By Trees – My Boys

 

Veckorevyn


A wonderful view