efter timmar med ord, ord om dig är jag nu helt slut.
när man pratat med folk om dig, om minnen med dig så kommer sorgen!
det var då som det plötsligt slog mig, det var då som jag verkligen insåg, JAG ÄLSKAR DIG!

folk blir skjutna, mördade, slagna..
men ändå känns det som att smärtan från kärlek är det värsta.
och känslan från att veta att personen man älskar, inte älskar en tillbaka, är plågsam.
jag kommer vandra i ensamhet nu, utan dig, utan din kärlek.

för varje ord jag skriver, så känns allt så meningslöst..
inget av detta hjälper, förutom att jag får ur mig allt jag känner!
men vad spelar det för roll? det kommer ju ändå nya problem imorn?

"baby, i´m amazed by you" allt stämmer så väl..