Jag är rädd
Jag är rädd för att vara ensam. Jag är rädd för att förlora folk jag älskar. Jag är rädd för att bli sårad. Jag är rädd för att bli kär. Jag är rädd för att misslyckas. Jag är rädd för att inte räcka till. Jag är rädd för döden. Jag är rädd för mänskligheten. Jag är rädd för krig. Jag är rädd för kärleken. Jag är rädd för framtiden. Jag är rädd för att bli lämnad. Jag är rädd för att bli sviken. Jag är rädd för att göra fel val. Jag är rädd för att göra snedsteg. Jag är rädd för att bli missuppfattad. Jag är rädd för att göra bort mig. Jag är rädd för att vara annorlunda. Jag är rädd för att vara utanför. Jag är rädd för att inte hitta någon som älskar mig.
16 februari 2017
Jag har länge försökt förlåta och glömma men jag är fortfarande fast med mina egna tankar och funderingar. Nu slänger jag ut mina tankar och min förlåtelse i cybervärlden i hopp om att det kommer landa hos någon av alla de människor jag skriver till. Mina tankar går tillbaka i tiden ungefär sex år då jag fick mitt hjärta krossat. Någonstans där började jag ställa till det för mig själv och för andra under flera års tid. Jag har insett att på grund av att jag var sårad så sårade jag även andra personer som kom i min väg. Jag gjorde misstag, jag gjorde bort mig, jag gjorde många fel. Det var många saker jag ångrar att jag gjorde men även många saker jag ångrar att jag inte gjorde eller sa.
Händelser, situationer, konversationer kan fortfarande spelas upp som i en slags filmscen för mig själv. Ibland skulle jag bara vilja trycka på radera men oftast vill jag spola tillbaka och göra annorlunda. Jag har skrivit meddelanden med förklaringar och förlåtelse till personer men som jag aldrig har skickat. Jag har idag insett att det bara finns en person som ska få min förlåtelse. Det är jag själv.
Även att mycket av det som har hänt är som en kniv i min själ när jag tänker på det vet jag också att allt som hände där och då var av en anledning. Hade jag inte varit med om saker och gjort saker då, kanske jag hade gjort det nu. Jag vill ändå skriva ett förlåt och be om en acceptans och förståelse till de personer som kom i min väg när jag var som mest förvirrad och heartbroken. De flesta finns inte i mitt liv längre, åtminstone inte fysiskt eftersom de har gått vidare och lever sina liv nu. Men i mitt huvud och hjärta finns alltid de människorna kvar och det kanske är dit jag skickar detta meddelandet, bara för att läka mig själv. Förlåt för de val jag gjorde där och då men det var endast mitt krossade hjärta som styrde. Just då kunde jag inte se att de val jag gjorde endast skulle göra det värre för mig själv. Just då kunde jag inte se att jag än idag skulle sitta och tänka på de valen jag gjorde då.
Förlåt till dig, förlåt till mig.
Broken
För 5 månader sen opererade jag korsbandet.
3 dagar efter operationen var det dags att åka in till sjukhuset och lägga om knäet. Dagarna bestod av värk från helvetet, få timmar sömn, illamående, tårar, panik, ånger, ilska, stillasittande, värktabletter.
Efter drygt en vecka efter operationen kunde jag äntligen duscha, med en plastpåse runt benet, en stol och hjälp från mamma. Lättare sagt än gjort när man har benet i 90 graders vinkel och det är omöjligt att räta ut det. Vid minsta lilla rörelse med benet vek jag mig av smärta. Efter ännu en vecka var det dags att ta bort stygnen.
10 dagar med sprutor för att förhindra blodpropp är inte lätt för en som har sjuk skräck för sprutor. Efter ca 4 veckor med max 3 timmar sömn/natt kunde jag äntligen börja träna lite böj och sträck tack vare att den värsta värken var över och jag kunde äntligen slänga ut stolen ur duschen.
Nu väntar ca 1 års effektiv rehab. Förhoppningsvis kan jag börja springa om 2 månader och jag längtar konstigt nog. Operationen har varit det värsta jag varit med om i mitt liv. En smärta man aldrig kan tänka sig, att hålla psyket uppe för att inte bryta ihop när man sitter stilla i en soffa en hel dag med benet i högläge med isförband på för att minska smärtan. Att knappt kunna vicka på tårna förrän man viker sig av smärta, att inte kunna ta morfintabletter för att minska helvetet pga illamående och spyor, att missa alla aktiviteter med sina kompisar.. Listan är lång! Nu har jag träning, dans, fotboll och innebandy i sikte men jag skulle aldrig riskera att jag får operera mig igen. Aldrig!
Happy birthday
Grattis till mig själv på 20-årsdagen!
En speciell kärlek
Underbara minne. Klassresan i nian på Öland, då vi satt klockan 5 på morgonen mitt i gatan och spelade gitarr och sjöng. Det som gjorde min fina högstadieklass till något speciellt var att vi var som en liten familj. Vi pratade om allt, vi bråkade, tjafsade, skrattade, älskade och hatade varandra vissa stunder.
Breakeven
Det finns många anledningar till varför jag älskar musik. Detta är en utav dem. Älskar covers.
I believe i can fly
Nu sitter Emelie och jag på flyget till London och våra kära kompanjoner!
Night of your life
Nu står vi redo och färdigpackade för en tågresa till Köpenhamn och sen flyg till London!
The lucky one
Har precis ätit frukost och bytt om till träningskläder. Ska snart gå ner mot stan och sjukgymnasten för att kolla knäet och kanske få nya övningar. Sen blir det hem och tvätta och packa och försöka få ner allting i en resväska. Snart ligger vi och gosar tillsammans igen!
Cold as you
Söndagen är fulländad när tacos står på bordet och Så ska det låta är på tv. Nu håller jag på att skriva en packningslista till London eftersom väskan ska packas imorgon.
Tipsar om en bra träningsvideo jag testade förut.
Shape of love
Igår var det dags för årets Melodifestival. Spenderade kvällen hemma hos Emelie tillsammans med Rebecca och Amy. Eftersom det är söndag, vilodagen i veckan så tänkte jag inte göra många knop idag.
Tillsammans kan vi gå mot rött
Om 2 dagar är vi tillsammans igen!
All the little lights
Fick bloggtorka i veckan men kände att nu var jag tvungen att uppdatera alla mina läsare vart jag har hållt hus.
Bilderna tillhör älskade instagram och är från förra helgen och denna veckan. Fredag och lördag förra helgen var partyhumöret på topp, avskedsfest för Robin och utgång med fina tjejer! Sen var det dags för bio på tisdagen med Emelie, såg den underbara filmen Ego. Under veckan bokade även jag och Emelie en resa till London och våra fina tjejer ♥
Just the way you are
Vardagslyx i form av mat, love it! Ska byta om lite nu och sen hämta upp Robin för att ha One Tree Hill-maraton hemma hos Carro.
Take care
Helgen i Göteborg blev väldigt lyckad. Hela familjen samlad igen, åtminstone på fredagen. Tidigt på lördagsmorgonen åkte pappa till Österrike med jobbet. Kall vinterpromenad, räkmacka i Gothia Towers, en runda på stan, god mat, födelsedagsmiddag är lite av vad helgen erbjöd.
One more maybe
Nu är jag helt slut i huvudet efter att ha suttit med penna, papper, dator och massa jobbsökande. Har skrivit 17 personliga brev och CV idag och ger mig själv en klapp på axeln. Säger i princip peace out och slänger in handduken och låter skallen vila nu resten av dagen.
If it means a lot for you
Orkade inte sätta mig vid datorn igår.. Idag känns det i ben och rumpa sen träningen igår och det är underbart för då går rehabträningen framåt! Nu ligger jag med en kopp te i soffan och Spotify är på. Ska snart åka iväg till farmor för att hjälpa henne med lite saker och sen äta mat.
Nobody's perfect
Kommer skriva ett litet inlägg om helgen i Göteborg efter att jag har kämpat med rehabträningen på Friskis.
Go tell the world
4 timmar på ett tåg gör en rejält uttråkad!
We're all in this together
Mamma hade tantkväll igår så jag hade One Tree Hill-maraton för att stänga ute allt kackel. Idag har hela dagen gått åt till att städa, packa och greja eftersom vi åker till Göteborg i helgen. Brorsan fyller 22 på söndag så blir att fira honom lite.
