vaknade idag, och visste inte att det skulle bli ett helvete..

chock, sorg & smärta kom flygande.
jag satt och stirrade ut i tomma intet, tänkte på alla minnen.
det hade varit problem i några månader, men när man väl har bestämt sig för ett beslut, är allt plötsligt för sent?
månader i förvirrande, smärta och osäkerhet, är allt nu för sent.
jag vet att det vi hade var äkta, vi var bara tvugna att bevisa det för oss själva.
men om du nu verkligen älskade mig fortfarande, som du sa, varför har du då nu en ny?
du säger att jag är två veckor för sen, annars kunde det blivit vi?
dina känslor känns inte så värst äkta, varken för mig eller för "hon"..
jag vet inte vad jag ska tro längre..

jag har alltid sagt; "om man verkligen älskar en person, så kämpar man för den personen"
jag har kämpat, i flera månader, med tankar & saker som var oklart för mig själv..
nu när jag visste vad jag känner, så skulle jag börja kämpa för dig..
första dagen jag skulle börja kämpa, så slutade jag.
jag kände att det inte var någon idé, nu när du ändå inte "älskade" mig längre.

hejdå, tack för alla fina stunder med dig. jag hoppas du är lycklig nu. tack för att du visade mig hur underbar kärleken kan vara.