Varför är livet så otroligt komplicerat ibland?
Onödiga saker inträffar, onödiga tankar virrar runt en.
Ibland vill man bara skrika rakt ut, slå mot något hårt, och samtidigt känna hur ilskan ilar genom hela kroppen.
Vissa dagar vill man bara sitta ensam, lyssna på musik och bara känna hur tårarna rinner nerför kinderna.
Egentligen är känslan hemsk, men ibland är den också otroligt skön.
Dagar som ser ut såhär känner man sig väldigt ensam, det känns som man är den enda personen på jorden.
Man känner sig jätteliten, man vill bara krypa upp i någons famn och gråta. Bli kramad och känna sig älskad.
Därför är det viktigt att man har vänner omkring sig, som bryr sig.

Men alltid ska man gå och oroa sig för vad folk tycker om en, om man är perfekt nog för de personerna man umgås med.
Man spelar en roll som inte stämmer in på en själv. Delar av livet är som en teater.
Jag säger bara; Vänner som inte respekterar dig för den du är, är inga riktiga vänner. Det är de äkta vännerna som bryr sig om insidan! Det är de äkta vännerna man känner sig trygg med och har kul tillsammans med.
Men när en sådan här vän, en äkta vän, lämnar en, det är då man känner ensamhet.
Eller om det är någon annan person, som står en väldigt nära lämnar en, då känner man sig ensam.
Denna känslan har vi alla en gång fått uppleva, och säkert upplevt den flera gånger.
Men glöm inte bort, du har vänner att vända dig till. Som alltid finns vid din sida och ställer upp för dig.