23 februari 2008 12.09
Sitter i bilen på väg hem från en skidresa i Sälen då faster ringer. Pappa lägger på och berättar att farfar har somnat in.
Det är de längsta timmarna, den längsta hemresan jag någonsin varit med om.

Plötsligt var världens bästa farfar bara borta. Närheten, skratten, fisketurerna, snarkningarna. Allt blev plötsligt bara till minnen och saknaden lämnades kvar.
Släkten Elgström's egen tokgubbe försvann, alldeles för tidigt och snabbt.

23 februari 2010
Saknaden är lika stor idag, jag förstår fortfarande inte. En person man delat så mycket med, som har varit med under hela min uppväxt kan inte bara försvinna sådär?
Det känns som att vi ska ut och lägga nät tillsammans denna sommaren också. Att jag ska luta mig över båtkanten och säga "farfar nu kommer det något" och sen se dig skratta när du ser att det var en utav ölburkarna som vi använde som sänke.
Jag ville att du skulle få vara med och se när jag stod i kyrkan och kröntes till Nybrobygdens Lucia 2009, få se när Tobias tar studenten, vara med på mitt kalas nu i helgen.
Du fattas varenda gång men samtidigt vet jag att du ser allt vi gör och att du alltid är med oss.
Mitt i all sorg, saknad, smärta så känner jag glädje när jag tänker på dig. Jag var din favorittjej och jag tänker tillbaka på alla minnen tillsammans med dig.
Du var en glädjespridare och fick mig alltid på bra humör.

You are my guardian angel ♥